Historia del 2

Krageholm

Historia del 2

Som en följd av hennes kamp för makens upprättelse hade fru Jytte fått allt sämre ekonomi och tvingats sälja sina gods ett efter ett. 1704 köptes Krageholm (senare också Högestad och Baldringe) av riksrådet och marskalken greve Carl Piper, Karl XII:s gunstling, som tillfångatogs vid Poltava och dog i fångenskapen 1716. Greve Piper var nog den som tjänade mest på Karl XI:s reduktion. Då han senare blev chef för Karl XII:s kansli, passerade genom honom alla de ärenden som skulle beslutas av kungen, och det var han som skulle föreslå befordringar. För att komma ifråga härför gällde det att "göra honom handen tung", d.v.s. ge mutor. Magnus Stenbock berättar att han vid utnämningen till posten som generalguvernör i Skåne hade svårt att få fram den erforderliga summan, "500 dukater i guld, greve Piper till tacksägelse". Carl Piper blev också ofantligt rik. Han gifte sig med den 26 år yngre Christina Törnflycht, dotter till Sveriges rikaste man, köpmannen Olof Hansson, adlad Törnflycht.

1707 hade greve Piper bett Nicodemus Tessin d.y. att göra förslag till ett nytt slott på Krageholm, men på grund av kriget ändrades planerna. Christina Piper utvalde gården till sitt speciella residens bland alla de gårdar hon förvärvade i Skåne och lät iståndsätta dess förfallna byggnader. Hon uppdrog åt Tessin att ordna trädgårdsanläggningarna och det var även han som ledde arbetet med slottets ombyggnad till dess nuvarande utseende. Anläggningen fick drag av både skånsk byggnadstradition och uppsvensk karolinsk arkitektur. Slottets salar och gemak inreddes med nästan furstlig prakt. Tessins insats märks tydligast i östra längans trapphus och i slottskyrkan, S:t Pauli kapell. Kyrkorummet är hållet i barockstil med skulpturarbeten av bildhuggaren Johan Jerling, som under 1700-talets första hälft verkade i skånska kyrkor och för Christina Piper.
Grevinnan höll även en särskild präst på gården, titulerad: "Hovpredikant vid det höggrevliga Piperska hovet på Krageholm". Under nästan ett halvt sekel residerade Christina Piper här, när hon inte flyttade sitt praktfulla hov till Christinehof, Högestad eller något annat av de slott hon förfogade över. Hon hade besittningar även utanför Skåne och sitt sista vilorum fick hon på Ängsö i Västmanland, sedan hon avlidit på Krageholm 1752.

Christina Piper var upphovet till släktens stora jordinnehav i Skåne och stiftade fyra fideikommiss av sina många egendomar i landet, men lät egendomligt nog inte Krageholm ingå i dessa. Egendomen gick dock med arvsrätt till hennes ende son greve Carl Fredrik Piper, som 1757 lät göra en restaurering av slottet. Han dog 1770 och efter hanns änka tillträdde sedan sonen greve Carl Gustaf Piper, död 1803, och dennes son Carl Claes, död 1851. På 1810-talet uppfördes nya ekonomibyggnader väster om slottet, varvid den gamla ladugårdsholmen frilades och istället förvandlades till en park. Carl Claes Piper efterträddes av sin son Fritz, död 1897, och denne av sin systerson greve Nils Brahe, död 1907, vilken på långt håll var släkt med de gamla ägarna av släkten Brahe.

Sedan följde överkammarherren greve Magnus Brahe. När denne dog 1930 tillträdde, i enlighet med bestämmelserna i greve Fritz Pipers testamente, barnen till friherrinnan Aurore von Essen, född Brahe. Eftersom släktföljden i princip aldrig blivit bruten sedan greve Piper 1704 köpte gården, kan denna sägas ha gått inom nuvarande innehavaren Fritz Pipers släkt sedan dess.
Numera bebos slottet av Fritz äldste son Eric med familj.